Keppo gård
Keppo gård i Jeppo, Nykarleby har alltid varit viktig för KWH-koncernen. Den är en av de få herrgårdarna som ännu finns kvar i Österbotten. Småskalig industriverksamhet har varit typisk för gården genom hela sin historia. Numera fungerar herrgården som KWH-koncernens mötes- och utbildningslokaler.
1739–1783
Såg- och textilindustri
På Keppo gård har det aldrig bedrivits storskaligt jordbruk, utan småskalig industriell verksamhet. Industrin möjliggjordes av vattenkraften från Keppo fors. Österbottens första såg byggdes vid forsen omkring år 1739, och stockar flottades till sågen längs floden ända från Lappo och Kuortane. Sågen byggdes av rådmannen Samuel Lithovius från Nykarleby.
Johan Bladh den yngre, herrgårdens ägare åren 1762–1783, utvecklade sågen och grundade en tobaksplantage, ett tobaksspinneri, ett beckbruk, en linne- och bomullsbandsfabrik samt ett klädesväveri. Johan Bladh var handlande och skeppsredare i Vasa och flyttade senare till Benvik egendom nära Kaskö, där han dog 1783.
1786–1838
Släkten Björkmans tid
Herrgården övergick till släkten Björkmans ägande år 1786 när Bengt Magnus Björkman, som bodde i Stockholm, köpte Keppo med dess såg. I Finland ägde han också Orisberg, Kimo, Fiskars och Koski bruk samt Orijärvi gruva, och flera järnbruk och herrgårdar i Sverige.
Sonen Lars Magnus Björkman ägde Keppo till 1829 då sågen såldes till Nykarlebyborgaren Gustaf Adolf Lindqvist, handlande och skeppsredare.
1838–1899
Första invånare
Bokhållaren vid Kimo bruk, Carl Otto von Essen, köpte herrgården och industribyggnaderna. Han flyttade in i det förfallna bostadshuset som låg på en kulle nära industribyggnaderna, cirka 200 meter norr om den nuvarande gården.
År 1869 brann gamla Keppo gård ned till grunden liksom också sågen och de flesta andra byggnaderna. Sågen byggdes om, men huvudbyggnaden återuppfördes inte på den gamla platsen. Istället breddades och förlängdes det lilla huset som redan fanns på den plats där nuvarande Keppo gård befinner sig. Stommen i dagens Keppo gård härstammar alltså från slutet av 1860-talet.
Under Otto von Essens tid upplevde sågen sin blomstringstid. Peter Malm junior i Jakobstad, känd skeppsredare och industrialist, kom med som bolagsman i sågen 1840. Malm finansierade sågen och sålde de färdiga produkterna; von Essen var såginspektor och köpte in sågtimmer. Hans svåger Johan Vilhelm Snellman bodde på Keppo gård 1839 och var till och med tillfälligt såginspektor då Otto von Essen låg sjuk.
1860-talet översteg produktionen årligen tiotusen stockar. År 1876 övertogs sågen helt och hållet av firma Petter Malm jr. En eldsvåda 1893 beseglade sågens öde och sedan dess har det inte funnits något sågverk vid Keppo fors.
1899–1954
Från yllespinneri till folkhögskola
Von Essens familj ägde Keppo herrgård fram till år 1899, då Hugo Grönlund köpte den lockad av vattenkraften. Hösten 1900 började “Hugo Grönlunds yllespinneri” sin verksamhet i en nyuppförd fabriksbyggnad på förra sågens tomt. Sedan väveriet tillkommit ändrades namnet till “Jeppo Klädesfabrik”. Som mest hade företaget ca 50 arbetare. Elden var igen framme i april 1909 och verksamheten flyttades därefter till Seinäjoki.
Redan före branden hade jordbruksmarken och skogen 1906 sålts till firman Wilhelm Schauman Ab i Jakobstad som var intresserad av skogen. Sedan Viktor Schauman köpt Keppo gård 1918 påbörjades en upprustning av jordbruket samt bostadshus och uthus. Viktor och Ragni Schauman bodde på gården fram till då de sålde den.
Karaktärsbyggnaden blev nu skolhus för Evangeliska Folkhögskolan vars garantiförening stod som ägare 1930 – 1942. Efter en parentes som militärinkvartering under kriget kunde huset tas i bruk av sina föregående ägare. Viktor Schauman med familj bodde sedan på gården fram till 1954.
1954–1994
1994 Oy Keppo Ab
År 1954 startade en ny epok i Keppo gårds historia. Emil Höglund och Karl-Johan Tidström hade grundat Oy Keppo Ab, för vilket de köpte herrgården med dess marker. De grundade en minkfarm som utvidgades så att den år 1962 var världens största.
På 1970-talet producerade farmen 130 000 minkskinn per år. Oy Keppo Ab:s totala årliga produktion från alla farmar var 480 000 minkskinn och 150 000 rävskinn. År 1992 avslutade Oy Keppo Ab (sedan 1985 KWH-koncernen) pälsdjursuppfödningen. Minkfarmen nära herrgården hyrdes ut, så uppfödningen fortsatte i mindre skala.
1994–
Representationslokal
Numera används Keppo herrgård endast internt av KWH-koncernen och hyrs inte ut till utomstående. Den fungerar som koncernens representationslokaler och där hålls möten och inkvarteras koncernens gäster. På herrgårdens marker finns också ett separat gästhus och ett KWH-museum. I den tidigare stallbyggnaden har mötes-, fest- och träningslokaler byggts. Keppo bryggeri har hyrt en del av stallet sedan 2017.